BEGYNNELSEN
Missionsförsamlingen är en av frikyrkoförsamlingarna på Åland. Församlingen är ansluten till
samfundet Missionskyrkan i Finland.
Mariehamns Missionsförsamling, som är det officiella namnet, började i form av en s.k.
Nattvardsförening, år 1882.
En grupp troende, som samlades i olika hem för att läsa bibeln och fira nattvard tillsammans blev grunden till denna
Nattvardsförening. De hade också lyssnat till och tagit intryck av predikanter från Sverige, vilka regelbundet gjorde ”missionsresor i
österled”.
Förehavandena betraktades av kyrkoherden som villfarelse och de fick stå till svars för sina sammankomster. En del av de
tillresande predikanterna blev även förvisade från Åland.
”Den väckta skaran” som de kallades, fortsatte med sina sammankomster och menade sig stå på biblisk grund i det
de gjorde. När kyrkoherden
med Bibelns ord inte kunde bevisa motsatsen fann de ingen orsak att sluta. Därför blev det en oundviklig brytning med den lutherska
moderförsamlingen, även om detta inte var tanken från början.
Utifrån denna Nattvardsförening bildades så en ”Friförsamling”, som 1969 fick namnet
Missionsförsamling.
TRO & LIV
Grunden för att vara med i Missionsförsamlingen är bekännelse av en personlig tro på
Jesus Kristus som Frälsare och Herre. Idag har församlingen drygt sextio medlemmar.
Precis som vid Nattvardsföreningens grundande utgör Bibelns ord den enda grunden för tro och liv. Därför har Ordets predikan
också en central roll i gudstjänsten, där även sång, bön och vittnesbörd utgör normala inslag.
Gudstjänst firas varje söndag. Den är öppen för var och en som vill delta. För unga
finns både söndagsskola och
vecko-samlingar. Vintertid samlas syföreningen regelbundet.
Sommartid hålls också möten i skärgården, där församlingen disponerar två Missionshus på Föglö, ett i Degerby och ett i
Hummersö.
Nattvard firas regelbundet. Idag utgör denna åminnelsemåltid inget hinder för gemenskap
även över samfundsgränserna.
Det som från början verkade åtskiljande är idag en förenande länk mellan kristna från olika sammanhang.
Dopsynen har med tiden förändrats så, att idag praktiseras enbart troendedop (”vuxendop”).
En dopgrav inrättades i kyrksalen
år 1963, i estraden, täckt av en lucka. Dopet, som sker genom nedsänkning, är inget medlemskrav, men en viktig del
av bekännelsen till Jesus
Kristus som Frälsare och Herre.
MISSION
Sociala insatser och missionsengagemang har genom åren varit en viktig del av församlingens arbete. I seklets början gällde
det sjömansmissionen och ålderdomshem. Under efterkrigsåren drevs ett barnhem och ända från början har nykterhetsarbetet varit centralt.
Under 1990-talet har kortare hjälpinsatser till östländer engagerat.
De sociala insatserna har på många områden idag övertagits av samhället, medan missionsarbetet fortsättningsvis är en viktig
del av vårt arbete. Församlingen har haft egna missionärer utsända till Ecuador och Tanzania. Idag understöds missionsarbetet i Ecuador och
i Australien.
Allt arbete, lokalt på Åland och i andra länder, finansieras genom frivilliga offergåvor.
Församlingen har en pastor anställd på heltid. Mycket av arbetet utförs av medlemmar, på frivillig grund.
En styrelse handhar ansvaret för arbetet och varje medlem har
rösträtt i det sk. församlingssmötet som är högsta beslutande organ.